ur Doggbloggen på Heras 13årsdag 27 november 2007

Idag för 13 år sedan klockan 15.03 söndagen den första advent föddes Hera och hennes 5 syskon på Strömsholms djursjukhus. Det blev med akut kejsarsnitt, då en valp -hennes bror Hector hade fastnat och värkarna avstannat. Jag minns så väl hur Ywonne Backstroem och jag oroligt vankade av och an i korridoren och plötsligt hör vi småsmå pip - vi kommer in i "förlossningssalen" och i en kuvös ligger det 6 små valpar...pojkar trodde vi då att allihop var när vi såg dem - navelsträngen lurade oss - men strax såg vi att det var 4 tikar och 2 hanar !

Första tiden för mamma Cindy var jobbig hon var fortfarande svag och matt så Ywonne och jag lämnade aldrig valprummet dag och natt var vi där och hjälpte till att sköta hennes små, hjälpa till med matningen och tvättningen på bebisarna och pälsvården på Cindy.  

valparna döptes efter grekiska gudanamn - Hera ( cremefärgad ) Hebe ( cremefärgad ) Hermione ( guld med svart mask ) Hekate ( black and tan ) och pojkarna Hercules ( brunbrindle ) och Hector ( blåbrindle ).

Jag blev först kär i lilla Hermione hon var så lugn och "snäll" men märkte hela tiden när jag hade henne i famnen att en av de andra valparna ständigt satt bredvid och formligen stirrade ut mig - det var Hera - hon valde mig och jag blev helt fast - denna egensinniga vackra speciella flicka !

Hermione kom till Norrland, blev snart utst.Champion men dog ganska ung tror hon blev 7-8 år...Hekate och Hector flyttade tillsammans till en familj i Sollentuna , de blev båda ca 10 år...Hecules flög jag med till Bergen i Norge, denne trygga, lugna hund som efter en olycka dog endast 2 år gammal, Hebe bor i Bålsta och lever fortfarande pigg och glad som Hera !

Hera och jag har upplevt såå mycket tillsammans. Först bodde hon och jag hemma hos mina föräldrar sedan flyttade hon och jag till Stockholm och levde livets glada dagar. Ett år gammal flyttar vi tillbaka hit till Norrtälje - till Michael. Vid deras första möte kokade Michael korv för att smöra in sig hos henne. Hon tog korven, kastade upp den i luften och gick med bestämda steg och började istället bita sönder ett litet porslinshus från Grekland han hade som ett minne...

Vi har alltid förstått varandra Hera och jag, bara genom att se på varandra - hennes blickar säger allt !

Hon har noggrant valt ut dem hon tycker är värda att hålla av - alla andra behandlas som luft - de som hon tagit i sitt hjärta har aldrig behövt tveka inför hennes älsklighet.

Hon har aldrig visat ilska mot någon annan hund förutom de två senaste åren, som om hon har helt nog med sin egen stora flock. Valpar har hon alltid älskat och hon har fått träffa och vara "läromästarinna" för ett flertal som har behövt möta en tålmodig, snäll och rättvis tik.

När vi bodde på landet i några år blev hon plötsligt märkbart tröttare - hon har jämt haft ett behov att strosa i stan och visa upp sig, så när vi flyttade igen - hit där vi bor nu, blev hon inom en vecka mycket högre ! Hon fick en helt annan kroppshållning, stolt och vacker !

När hon fyllde 9 år låg hon på Ultuna djursjukhus och svävade mellan liv och död. En stor tumör på mjälten hade spruckit - men tack vara hennes goda fysik klarade hon sig och lever numera utan mjälte ! Hon har även brutit svansen en gång, den blev klämd i en dörr samt blivit ormbiten i nosen på själva midsommarafton !

Hon har värdigt tagit emot alla nya familjemedlemmar till sitt hus och hjärta - våra flickor som hon avgudar, Aron som hon tyckte väldigt mycket om, flatten Zorro som hon hade mycket roligt med, katten Mandus som hon skötte som sitt eget barn, katterna Rosa och Sofus vilka hon har ett eget språk med, kaninen Piff som hon tycker är ett väldigt trevligt sällskap, marsvinen Sprallis och Blixten vilka hon gärna sköter om, Elsa som hon med varm hand överlåtit huvudansvaret över flocken till, Dino som hon älskar och leker med och Balto som hon aldrig upphör att förvånas över...

I morse nu när vi gick på promenaden fick Hera bestämma vägen. Vi var ute i exakt 47 minuter och hela denna promenad travade hon först av alla med svansen högt lyftad ! Mycket målmedvetet gick vi över stock och sten, i parker och på gator och hon låg först hela tiden ! Så fort jag tittade på henne viftade hon på svansen och såg såå lycklig och glad ut...att hon är 13 år idag är svårt att se eller ens märka - hon hoppar upp i bilen, springer upp och ner för trapporna, jagar kråkor, och skuttar fram på promenaderna !

Den dagen Hera inte längre finns hos oss har påbörjats i tankarna flera gånger men går inte att föreställa sig...hon betyder och har betytt så mycket för oss och andra runt omkring men får jag önska så önskar jag att hon dör just när hon som allra lyckligast rusar runt runt i glädje...

Puss till min vackra vita fina prinsessa som numera är drottning - HERA - och jag hoppas du får en glad härlig födelsedag !