Men oo vad länge sedan det var jag skrev något nu ... har mest väntat på inspiration, men den tycks inte infinna sig - så då är det väl bäst att jag hämtar den ;-) 

Just nu är allting lugnt efter Elsas och Dorindas löp. Dorinda började ju sitt första löp lagom till jul och Elsa hängde med - trots att hon annars jämt brukar löpa sent på våren ! Så ja, det blev verkligen dans runt julgranen !  Dino och Balto hade fullt sjå att hålla ordning på tjejerna och sig själva och ser nu så där lagom slitna ut, stackarna. Blandar i extra smör i maten deras så de skall få upp sin vikt igen !

Nu börjar Elsa "ställa sig" skendräktig försäkerhetsskull också,  men Dorinda är lika glad och nöjd som vanligt.

Men under löpperioderna var nog ingen särskilt nöjd - plötsligt fick de inte ligga tillsammans i sofforna eller gå ut samtidigt på promenaderna. Huset delades av med grindar och ständig påpassning - ingen kan vara så kvick som en hund som vill till sin käraste/a .

Under denna tid "uppfann" Dorinda en mängd nya ljud - 

* gala som en tupp ( min mamma trodde faktiskt vi skaffat en tupp när Dorinda stod och ylgol vid grinden när hon såg min mamma komma längs vägen )

* pipa som en krokodilunge ( krokodilungar har ju som bekant (?) ett alldeles speciellt pipljud - lite "tjockare" )  än det mer vanliga -

* kungsfågelpipet - det har ju hittills varit Dinos specialitet. Ett högt, ljust knappt hörbart visslande och utan att de tycks veta om det kommer från deras strupar, trots att munnen är stängd. Men plötsligt hade vi två kungsfågelpipande hundar i huset. Hade vi inte vetat bättre kunde man tro att det bodde ett kungsfågelpar i julgranen. 

Men just nu är det tyst -

förutom Dinos njutningsfulla spinnande - likt en katt - och Dorindas sömnigt grymtande och stånkande här i famnen på mig,  nu när jag skriver...

...ojdå nu är det visst någon som går förbi där ute -

 voff, voff, kuckelikuu, voofff   !!!